Med våren kommer inspirationen

 
Inspirationen att köpa nya kläder, att göra sig fin, att möblera om hemma, att laga nyttig mat, att lära sig nya saker, att ta extra långa morgonpromenader, att inte snooza när väckarklockan ringer etc etc etc. Det är så fantastiskt skönt!
 
Klickade just hem dessa plagg. Jag minns inte ens senaste jag var sugen på att göra det. Jag har börjat promenera kl 05.00 med hundarna för att hinna gå en extra lång runda, och inte bara det - när klockan ringer studsar jag upp och ser fram emot det. Senast jag kände så (förutom speciella dagar då) var nog någon gång när jag gick på låg- eller mellanstadiet och jag alltid längtade till skolan. Det var liksom något slags hallelujah-moment. Jag minns på ett utvecklingssamtal att min pappa berättade för läraren att jag är svår att hålla hemma från skolan när jag är lite sådär halvt förkyld eller liknande, för att jag alltid sa "ne, idag är det NO, det vill jag inte missa", "ne, idag är det träslöjd och det har jag längtat efter sedan förra gången vi hade det" osv.
 



 
Well, tillbaka till nulägesanalysen... Jag har börjat skippa powernaps helt. Jag har gått och lagt mig innan kl 21.00 varje kväll denna vecka - för att jag längtar en ny dag och känner mig tillfreds med den gångna dagens bestyr. 

Så är det alltid för mig - att jag har perioder då jag älskar allt, är peppad, tror jag kan på gå vatten och helt enkelt är väldigt inspirerad av livet. Det varvas friskt med perioder då 10 timmar sömn inte känns tillräckligt, då jag gruvar mig för att gå och lägga mig på kvällarna för att jag känner mig opeppad på att kliva upp tidigt nästa dag, hundarna gås med för att de måste gås med, lunch oftast blir något färdiglagat från ICA och kläderna jag har på mig blev de som kändes skönast eller låg närmast i garderoben. 

Men det känns helt okej att det är så. Jag skulle inte säga att jag är en ledsen eller deppig individ i perioder. Inte alls. Även om det också hade varit okej. Det är mer att min inspirations- och motivationsnivå har toppar och dalar, och det är förbannat skönt när våren kommer varje år och allt bara toppas - livet smakar bättre, på något vis. Jag skulle dock inte alltid vilja ha det så. Det är sjukt skönt att känna för att "göra ingenting" också - att tillåta sig själv att vara omotiverad, när jag är sugen på det. Det ena utesluter inte det andra - tvärtom, det ena förstärker välbehaget hos det andra. Skulle jag prompt vilja påstå. I alla fall i min tillvaro. Jag kan ju inte tala för någon annan. 



 
Jag köpte idag inte bara 1 utan 4 (!) nya böcker efter att jag, av en slump, gick förbi bokhandeln. Också en sådan där grej som jag länge har känt att jag vill - dyka ned i en bok. Jag är egentligen mer av en se-på-serier-person, men ibland känns det så himla tradigt på något vis, och som att det inte "ger mig något", lite "jaha, det här är en påhittad historia om familjen x, lite drama, lite kärlek, hips vips var den historian slut."

Jag har ju sådana perioder också - då musik känns meningslöst och jag hellre vill lyssna på en dokumentär eller en podcast. Nu är det en sådan period, så jag köpte 3 verklighetsbaserad böcker. Det var "ta 4, betala för 3" så jag köpte "Jag vill bara vinna" - en slags självbiografi av Ljubomir Vranjes, "Pojken som kallades det" - en sorglig sann berättelse, "Omgiven av idioter" - en bok vars beskrivning går såhär:
 
"Välkommen till en bok som innehåller en rad uppfriskande aha-upplevelser, och möjligen även en och annan "åh nej-upplevelse" . Med lite flyt är det inte du som är idioten i sammanhanget. Du kommer äntligen förstå vad din omgivning egentligen vill säga dig, och du kommer att minska mängden idioter i din omgivning. 

Omgiven av idioter beskriver konkret och underhållande en av världens mest spridda metoder för att sortera olikheterna inom mänsklig kommunikation. Med vetenskaplig grund och genom vardagens möten ger den dig konkreta hjälpmedel att förstå de viktigaste skillanderna mellan olika kommunikationsstilar. Den visar på en av de vanligaste orskakerna till konflikter i vardagen: dålig kommunikation. Och den ger dig som läsare svaret på frågan: Vad gör jag åt det?

Thomas Eriksson är beteendevetare, föreläsare, ledarskapsutvecklare och författare. Omgiven av idioter har blivit en stor succé, den är såld till 40 länder - bland annat Ryssland, Kina, Tyskland, USA och Kanada - och har översatts till 19 språk."
 
En bok som jag tror kommer vara sjukt intressant och som jag har tänkt läsa länge. Helt ärligt känns det lite som att den boken, om någon, är en sådan här bok "bra att ha läst om man vill hänga med i samtalet i fikarummet" - många pratar och skojar om den.
Sjukt spännande att se vilken typ av idiot jag själv är. Alla andra har jag rätt bra koll på, tänker jag skämtsamt

Kunskapstörstig. Vill få fler perspektiv på livet.

Sedan slank det även med en av böckerna i Femtio nyanser-serien. Längtar riktigt till ikväll då jag ska koka en kopp te, tända ljus och sätta mig ned i soffan och läsa. Jag har bara inte bestämt mig för om jag ska börja med "Pojken som kallades det", Ljubomir Vranjes eller "Omgiven av idioter". Ovärdsligt problem. Det också. 

Kommentera här: