Kärlek är ett beslut, inte bara en känsla

Klok berättelse jag hittade på Facebook idag. Söndagsklokt.

"Är jag med rätt partner?

Under ett seminarium frågade en kvinna, ”Hur vet jag om jag är med rätt person?”.

Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa, ”Det beror på. Är det där din partner?”. Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten ”Hur vet du det?”. ”Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga”, svarade mannen.
Så här lyder svaret:


Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.

Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.
Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.

Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den personen du har hittat. Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.
Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.


Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.


Skälet till det är, och lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.

Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.

Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.


Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!"

Svenska favoriter

Den senaste tiden har det kommit massor med svenska serier som har varit riktigt jävla "håll käften"-bra. Annars brukar ju svensk film och serie oftast bara vara riktigt jävla dåliga, på ren svenska. Men om ni har lite tid över, och som mig uppskattar och värderar att ha någonting som man kan "slappna av" till efter skolan eller innan läggdags så tipsar jag om dessa:

1. Bron. Alltså denna är inte bara den bästa svenska serien utan slår sig in högt in i min all time top list över serier... Och jag har sett många serier...! Så sjukt bra. "Saga Norén, länskrim Malmö" är dessutom så otroligt skön som person. 
Jag klarade många gånger knappt av att ligga ner avslappnat, antingen satt jag upp och kröp närmare och närmare tvn, eller så kom jag på mig själv med att sitta och hålla en hand för munnen. När gör man ens så? 
2. Gåsmamman. Riktigt bra serie. Inte lika bra som Bron, men ändå väldigt beroendeframkallande. Det sker ofta väldigt oförutsägbara saker också... "Men han kommer aldrig att skjuta honom.... JÄVLAR. Han dödade honom!!!" Typ. 
3. Black Widows. Egentligen stör jag mig på denna serie då jag inte riktigt fattar var de vill komma med handlingen, men ändå kan jag inte sluta titta. 
4. Springfloden. Denna verkar också väldigt högkvalitativ. Så ikväll ska jag alltså ge Springfloden ett försök, för imorgon har jag sovmorgon till (läs: börjar inte förrän) 13.00 (läs: jag behöver inte ens ställa väckarklockan). 

Vad redigering kan göra med halvdana bilder

Detta med redigering är väldigt omdiskuterat. Vissa tycker att man i princip inte "är en bra fotograf" om man måste redigera, medan vissa tycker att kunnandet av Photoshop och liknande är coolast i världen. Jag står någonstans mitt emellan. Att redigera och fixa till kroppar, ansikten och gula tänder är någonting som jag inte direkt kan säga att jag tycker om. Den redigering jag ägnar mig åt och tycker om är fifflandet med ljusstyrka, skuggor och färgtoner. Några faktorer som kan göra mirakel!

Sen tycker inte jag att man är bra fotograf om man får bra bilder genom att fotografera i autoläget. Då är det kameran som är bra. Precis som att man inte är en bra fotograf när man lyckas få bra ljus i studiobilder med värsta feta utrustningen. Då är det den feta utrustningen som är bra. Förstår ni min poäng?
 
 
Originalbild
 
Redigerad bild




Originalbild



Redigerad bild



Original bild



Redigerad bild



Originalbild



Redigerad bild

Det enda jag har gjort är att dra upp/ner ljus, ändra intensiteten på skuggorna, ändrat lite ton för att få en varmare/kallare känsla beroende på vad bilden har för färger i sig, samt även gjort himmeln "levande" genom att ändra högdagrar. Skillnaden på färg och djup i bilden tycker jag tydligt syns på de båda bilderna på Hugo. De redigerade bilderna fick mycket trevligare färger och bättre ljus. I dessa bilder ser man även tydligt hur jag har gett himmeln mer liv, från att ha varit väldigt intetsägande som de ofta är då det regnar till att ha tagit fram molnen och gett bilden "lite action" ;)

Bilden med skoterleds-krysset såg väldigt konstig ut i färgerna, som det lätt kan bli ibland då man (läs: jag i alla fall) ligger och fotar i manuellt läge. Då rättade jag till det med ljus, skuggor, högdagrar, kontrast och även lite mättnad. Den redigerade bilden ser mycket trevligare ut. Även här har himmeln fått sig en kick. Den översta naturbilden har jag egentligen inte gjort så mycket mer än att ha tagit bort de mörka partierna genom att jobba med skugga och högdagrar. 

Och vet ni vad det bästa är? Det behövs inget coolt program som Photoshop eller värsta feta utrustningen. Det behövs bara ett bra öga och ett standard redigeringsprogram som följer med de flesta datorer! 
 

Liknande inlägg